Började bli lite smått orolig när äldste sonen inte kom hem från skolan som han brukar....ringde svägerskan eftersom han nästan alltid kilar in till henne och säger hej på vägen hem, men han var inte där heller....däremot så hade hennes son kommit hem redan och de slutar samtidigt.
Shit tänkte jag....var är min son!!!!!!
Lämnade lillfisen ute iträdgården med sin vattenspruta och tog bilen och åkte och letade......körde sakta och tittade överallt för att vi inte skulle gå (köra) om varandra....Till slut kom jag fram till skolan och där fanns inte en enda unge i syne.....
Då kom jag på att han kanske trodde att han skulle äta mellenmål på fritids innan han gick hem så jag klev ur bilen och skulle springa upp och kolla.....
DÅ kommer den en glad unge ut ur skogen och ropar på mig.....min älskade unge som hade väntat på att jag skulle hämta honom....så nu är vi hemma här och hjärtat har sjunkit ner på sin vanliga plats igen....pust.....snacka om kommunikationsproblem.......
1 kommentar:
jäklans va orolig man hinner bli..tänk på att det är min unge mä, så håll liiiite bättre koll på han hädanefter:))))
näää sköjar bara. ville bara säga ajj lööve jooo o tänker bli först på bloggföljarlistan!
kramen
Skicka en kommentar